För oss på Åland är det en självklarhet att skolan ska vara
trygg, jämställd och hålla en hög kvalitet. Utbildningen ska vara konkurrenskraftig
och entreprenörsmässig. De studerande ska, efter gymnasiet och högskolan kunna
räkna med ett yrke och arbete efter avslutade studier.
Åsubs gör rapporter om utbildning
siffrorna ger en vägledning i hur situationen ser ut i skolvärlden. Vi kan se av statistiken att flickor och
pojkar kanske inte riktigt har samma möjligheter. Om man ser på siffrorna för grundskolans
del visar de att flickor läser fler språk än pojkar och har generellt högre
betyg. Pojkar har oftare de lägsta vitsorden och får i högre grad än flickor
anpassad specialundervisning.
Flickor och pojkar väljer i oftast yrken efter
en viss mall. Det resulterar till exempel i att könsfördelning på Högskolans
utbildningsprogram blir ojämn. På vårdprogrammet och företagsekonomiprogrammet
är kvinnorna i majoritet och på teknikprogrammen är över 90 % män.
Jag undrar vad detta beror på? Det kan säkert bero på flera
faktorer, individen naturligtvis, men också hur olika flickor och pojkars
attityd till utbildning och yrkesval ser ut, hela vårt samhälles förväntningar
på kvinnligt och manligt mm.
Detta avspeglas sedan i valet av
gymnasieutbildning och högskoleutbildning vilket resulterar i att de väljer
sådana utbildningsvägar som i dag är typiskt kvinnliga och typiskt manliga. Vi har bara siffror och inte mycket bakgrundsfakta
att basera bilden på, eftersom ingen forskningsbaserad förklaring ännu finns.
Jag
vill att vi på Åland börjar göra något åt de skillnader vi ser mellan flickors
och pojkars möjlighet att tillgodogöra sig den undervisning som ges.
Vad ska vi då göra?
De viktigaste länkarna till lösningen är främst alla våra duktiga lärare
men de kan inte hantera frågan ensamma, det är allas vår uppgift att
tänka på hur vi omedvetet har olika förväntningar på hur hon, han eller hen ska
vara. Viktigt är ändå att lärarna fortbildas, de är en stor bit i detta pussel
.
Jag tror att vi behöver utforma ett
systematiskt sätt att fortbilda lärarna i könsmedveten undervisning, att de får
en didaktisk medvetenhet även på detta område. Jag vill att lärarna får redskap
som ger dem möjlighet att bli uppmärksamma på hur de undervisar i ett
genusperspektiv och på de undermedvetna förväntningar som de kanske omedvetet
ger uttryck för.
Vi behöver göra ett förändringsarbete
som på sikt kan leda till att flickor och pojkar som grupper betraktat uppvisar
mer likvärdiga resultat. Detta kunde på sikt också leda till att vi över tid
skulle utjämna könsskillnader i val av utbildning och yrke.
Samtidigt skulle vi få förutsättningar för ett
mer jämställt samhälle med jämställda löner, eftersom alla, oberoende av kön, i
framtiden skulle göra studie- och yrkesval
utgående från intresse och personliga
möjligheter och det skulle bli normen.
/Anita Husell-Karlström