Vårstämman 2015

Vårstämman 2015
Över 100 personer mötte upp för att forma framtiden.

onsdag 29 juli 2015

Vi måste höja blicken


Åland har under de senaste åren haft stora utmaningar, kostnaderna har varit höga i förhållande till inkomsterna. De svåra åren med en knepig balansgång är inte över än, det finns stora utmaningar för Ålands offentliga ekonomi även de kommande åren. Vi kan däremot stoltsera med att den åländska ekonomin går mot rätt håll och att den service som alla de boende på Åland har rätt till måste betraktas som god, ekonomin till trots. 

Det åländska näringslivet gör att Åland blomstrar och här måste den politik som drivs vara stimulerande och till fördel för entreprenörerna. En framgångsrik näringspolitik skapar skatteintäkter, jobb och har positiva ringeffekter på hela samhället. Ivriga entreprenörer kan med framgång ge ökad sysselsättning inom landskapet och bidra till en minskad arbetslöshet. 

Vi får inte heller glömma bort att lantbrukarna i alla dess former också är entreprenörer, vi måste sluta skilja på den som driver ett lantbruk och den som driver en skobutik. Oavsett vilken typ av näringsverksamhet man driver är man en tillgång för Åland och Ålands ekonomi. Vi måste höja statusen på det åländska lantbruket och underlätta verksamheten. 

Vi måste hjälpas åt att se till att företag på ett enkelt och smidigt sätt kan genomföra generationsväxlingar. Den stora skaran som närmar sig pension måste kunna avyttra och överlåta sina företag på ett förnuftigt sätt, och den som vill driva verksamheten framöver måste kunna påbörja sin företagarkarriär på ett smidigt vis, utan en massa onödig byråkrati. 

Om hela Åland skall leva behöver vi företag, företagare och arbetstagare. Vi behöver dem i Mariehamn, på landsbygden och i skärgården. Åland skall vara en trygg plats att bedriva verksamhet på. En plats med jämställda villkor för alla, och en region där entreprenörskapen blomstrar. 

/Andreas Kanborg

Andreas Kanborg




måndag 20 juli 2015

Vi måste tänka större

När jag växte upp fanns det en dynamik, en stor hoppfullhet och djärvhet i politiken. Himlen var gränsen för vad Åland kunde åstadkomma. Idag är den politiska diskussionen betydligt mer navelskådande. Dagens stora politiska frågor borde antingen aldrig varit politiska (läs Vårdöbron) eller handlar om vad offentliga chefer ska kallas (läs kommundirektör eller mellanchef). De djärva, hoppfulla idéerna om självstyrelsens utveckling är idag nästan borta från agendan. Vi tänker smått istället för stort, defensivt istället för offensivt.

Istället står den privata sektorn ensam för de stora, hoppingivande idéerna. Att vi har ett så dynamiskt och livskraftigt privat näringsliv är en enorm styrka för Åland – Ålandsandan som vår riksdagsman talade om under den senaste valrörelsen. Det vittnar om den underliggande styrkan i vårt samhälle, ute i kommunerna, ute i föreningarna och bland våra småföretag. Att den är typen av socialt kapital i små samhällen är ett av grundvalven i ekonomiskt livskraftiga samhällen har statsvetarna vetat länge. Statsvetaren Robert Putnam har spårat ekonomisk nedgång i (amerikanska) små samhällen till just nerbrytning av sociala institutioner såsom ungdomsföreningar, Odd Fellows eller andra civilsamhälleliga organisationer.


Det finns en ny generation politiker på gång – men tyvärr har redan många av dem anammat det mer navelskådande perspektivet. Här tror jag vi behöver fler Mats Löfström istället. Vi behöver fler självstyrelsepolitiker som tänker större. Även om vi i dagsläget väntar på självstyrelsereformen, väntar på en rättvis justering av klumpsumman, så har vi redan idag alla verktyg som behövs för att utveckla den självstyrelse vi har.

När Sverige och Finland genomled 90-talskrisen gjorde både Sverige och Finland reformer. Skillnaden var att Sverige gjorde betydligt mer radikala reformer av allt från skattesystem till den offentliga sektorns organisering. Vad som var mest framgångsrikt ser vi idag. Finlands ekonomi är i kris, medan Sverige står betydligt starkare. Ålands offentliga sektor har här mer gemensamt med Finland, med tröga beslutsprocesser, liten tillit till tjänstemän och överbyråkratisering, än med Sverige där politiken styr de stora processerna och inte små detaljer. I Sverige skulle politiker aldrig lägga sig i detaljer i upphandlingsprocesser.

Landskapets kollektivavtal är en sak som borde moderniseras – både för landskapets och för de anställdas skull. Idag höjs lönerna enligt fasta rutiner, helt baserat på hur länge personen har arbetat. Utöver det så sker det också årliga löneförhöjningar av väldigt marginell karaktär. Det här dubbla systemet är väldigt byråkratiskt men framförallt är det omöjligt att premiera duktiga tjänstemän. Incitamentsstrukturen som är inbyggd i privat sektor finns inte alls här.

Lönesättningen borde istället utgå ifrån exportnäringarnas bärkraft - och inom det skulle tjänstemännens lön sättas av den lönesättande chefen. Lönerna skulle inte höjas genom ålderstillägg (som skulle avskaffas) utan genom det årliga lönesamtalet, med kollektivavtalet som grund. Chefer skulle få vara chefer och vi skulle slippa det ålderdomliga och byråkratiska systemet med automatiska ålderstillägg utan få en enda, årlig lönejustering. Där det finns rum att premiera duktiga tjänstemän extra. En radikal men ändå för offentlig sektor väldigt dynamisk reform. Det är den här typen av idéer Åland behöver ifall vi vill reformera offentlig sektor – inte ytliga reformer utan faktisk påverkan.

 /Mathias Johansson





måndag 13 juli 2015

I valet och kvalet på Lappo 11/7 - en resumé

Jag heter Michelle Grönlund och är en 18-årig brud från Hammarland. Jag fick den stora äran att representera Åländsk Center och UngCentern på den första uppsättningen av i valet och kvalet på Lappo i lördags. Här kommer min resumé på dagen;

Jag hade många blandade känslor inför lördagen. Nervositet blandades med tacksamhet och förväntan. En förväntan över att få möta jämnåriga ungdomar i intressanta debatter, men även en nervositet att kunna bidra med något meningsfullt. Men jag lugnades ned av Janke Berglund och Mathias Johansson över en kopp kaffe på M/S Alfågelns akterdäck.


Väl framme på Lappo började vi rigga upp vårt stånd på marknadsområdet. Men rätt snabbt gick jag och Erica Sjöström till berget vid utescenen för att hitta en lämplig bergklack att lägga ut filten på. Vi satt på första parkett för att höra på partiordförande Harry Janssons sommartal. Trots vindens drag i mikrofonerna lyckades Harry tala skickligt, inspirerande och fångande om bland annat företagsamhet och inflyttning till Åland. 

En timme efter ankomsten till Lappo började det Ungdomspolitiska seminariet i fotosalen i skärgårdsmuseet. Med Mathias Johansson vid min sida mötte vi ungdomsrepresentanter från de andra partierna. Moderator Karin Lindbom tog fram olika områden som indexjustering av studiestödet och kollektivtrafiken. Men den roliga twisten var att publiken skulle hålla upp en grön- respektive en röd lapp, huruvida de hade för åsikt om det som sades. Publiken fick även aktivt delta och fråga, samt starta debatt. Det populäraste ämnet var kollektivtrafiken, det gick både publiken samt ungdomsrepresentanterna igång på. 

Efter en snabb middag bestående av Lappoburgare, fortsatte nästa programpunkt. På tur stod då den tredelade debatten med Ålands Radio, politiker och en ungdomspanel. Politikerna debatterade i 35 minuter och sedan fick ungdomspanelen i 5 minuter kommentera och i vissa fall skapa en debatt inom panelen. Hela programpunkten höll på i 2 timmar och varje enskild debatt i 40 minuter. Ämnen som togs upp och gick heta var KST, kommunsammanslagningar, fysisk- och psykisk ohälsa, infrastrukturen, de hemlösas situation, ungdomars framtid på Åland och mycket mer. 

En dryg timme efter debattens slut traskade vi ned till hamnen för att vänta på M/S Alfågeln, som skulle ta oss tillbaka till Hummelvik. Nästan den hela solfrusna centertruppen samlades i caféet och åt ett värmande kvällsmål samt en öl eller två. Trötta men glada, reflekterade vi över vad som hänt under dagen och allt som hade sagts. Vid färjfästet sade vi alla hejdå och for åt skilda håll.


Men jag känner en stor känsla av tacksamhet. Tacksamhet till arrangörerna, som gjorde denna dag möjlig. Tacksamhet till alla politiker och alla på något sett deltog. Men ett extra tack till Centern, som gav mig en unik möjlighet som inte alla får. Så jag säger som avslutande ord, tack alla för en givande gårdag och en härlig kickoff inför höstens lagtings- och kommunalval. 

Ha en fortsatt trevlig sommar och allt gott,

Michelle
Michelle Grönlund


Partiordförande Harry Jansson håller sommartal på Lappo



onsdag 8 juli 2015

Räkna och fråga varför

För någon månad sedan var jag på en föreläsning med Lina Thomsgård. Lina Thomsgård är grundare till Rättviseförmedlingen som är en partipolitisk obunden ideell organisation som idag har närmare 70 000 gillare på Facebook. 

Rättviseförmedlingen är, ganska förenklat, en rättvis förmedlare av olika uppdrag, jobb, paneldeltagare eller expertutlåtanden. När man behöver personer till olika uppdrag lägger man helt sonika ut en förfrågan på FB. 

Hur det hela startade? Året var 2010. Det var lördag kväll. Lina Thomsgård hade varit på en TV-gala och gick vidare till ett av Stockholms alla diskotek, enligt henne själv inte riktigt nykter. Lina tyckte att det alltid var manliga DJ:s och ifrågasatte det hos kroginnehavaren och denne svarade att "det är så svårt att får tag i kvinnliga DJ:s". Lina lovade honom då att innan söndag kväll skulle han ha en lista på minst hundra kvinnliga DJ:s att välja bland. 

Dagen efter kvällen innan var Lina inte längre lika morsk. Inte hade hon 100 DJ:s att välja bland. Hon ringde sin gode vän och frågade vad i hela friden hon skulle ta sig till. Han tyckte att hon skulle lägga ut frågan på FB. Sagt och gjort och innan kvällen var kväll hade Lina över 100 kvinnliga DJ:s på en lista att lämna över till kroginnehavaren. Och så var Rättviseförmedlingen igång. Idag anlitas Rättviseförmedlingen av bl a SVT, TV4 och Dagens Nyheter. 

Det hela är ganska imponerande.

Men det var inte det enda som gjorde avtryck på mig efter Linas föreläsning. Hon berättade också att hon räknar och frågar varför, vilket hon gjort länge. Tidigare den kvällen hade hon varit på en TV-gala där hon sin vana trogen räknade och frågade varför. Den kvällen var det 24 män och 12 kvinnor som uppträdde scenen (av de 12 kvinnorna var 4 blomsterflickor).

Jag har också börjat räkna och fråga varför. I min lilla rosa bok skriver jag upp hur många som var med på mötet eller föreläsningen och hur många som var kvinnor och hur många som var män. Vilken sorts möte eller föreläsning det är och sedan frågar jag varför.

Några svar har jag inte fått utan tycker bara att det är oerhört intressant och i min värld är det lika ojämställt om det tippar över åt endera hållet. Det här är ingen enkel sak. Det är klart att vi har olika intressen och det kanske inte är meningen att vi alla ska tycka att jakt är det roligaste som finns eller för all del att gå på sykurs. Men speciellt när vi rör oss i offentliga sammanhang tycker jag att det är viktigt att tänka på att alla ska få vara delaktiga. På lika villkor.

Testa en gång du också! Räkna och fråga varför.

Allt gott!
/Cia Numelin

Cia Numelin