Vårt utbildningssystem ska vara jämställt – hur lyckas vi med det?

För oss på Åland är det en självklarhet att skolan ska vara trygg, jämställd och hålla en hög kvalitet. Utbildningen ska vara konkurrenskraftig och entreprenörsmässig. De studerande ska, efter gymnasiet och högskolan kunna räkna med ett yrke och arbete efter avslutade studier. 

Åsubs gör rapporter om utbildning siffrorna ger en vägledning i hur situationen ser ut i skolvärlden. Vi kan se av statistiken att flickor och pojkar kanske inte riktigt har samma möjligheter. Om man ser på siffrorna för grundskolans del visar de att flickor läser fler språk än pojkar och har generellt högre betyg. Pojkar har oftare de lägsta vitsorden och får i högre grad än flickor anpassad specialundervisning. 

Flickor och pojkar väljer i oftast yrken efter en viss mall. Det resulterar till exempel i att könsfördelning på Högskolans utbildningsprogram blir ojämn. På vårdprogrammet och företagsekonomiprogrammet är kvinnorna i majoritet och på teknikprogrammen är över 90 % män.

 

Jag undrar vad detta beror på? Det kan säkert bero på flera faktorer, individen naturligtvis, men också hur olika flickor och pojkars attityd till utbildning och yrkesval ser ut, hela vårt samhälles förväntningar på kvinnligt och manligt mm. 

Detta avspeglas sedan i valet av gymnasieutbildning och högskoleutbildning vilket resulterar i att de väljer sådana utbildningsvägar som i dag är typiskt kvinnliga och typiskt manliga.  Vi har bara siffror och inte mycket bakgrundsfakta att basera bilden på, eftersom ingen forskningsbaserad förklaring ännu finns. 

Jag vill att vi på Åland börjar göra något åt de skillnader vi ser mellan flickors och pojkars möjlighet att tillgodogöra sig den undervisning som ges. 

Vad ska vi då göra?  De viktigaste länkarna till lösningen är främst alla våra duktiga lärare men de kan inte hantera frågan ensamma, det är allas vår uppgift att tänka på hur vi omedvetet har olika förväntningar på hur hon, han eller hen ska vara. Viktigt är ändå att lärarna fortbildas, de är en stor bit i detta pussel . 

Jag tror att vi behöver utforma ett systematiskt sätt att fortbilda lärarna i könsmedveten undervisning, att de får en didaktisk medvetenhet även på detta område. Jag vill att lärarna får redskap som ger dem möjlighet att bli uppmärksamma på hur de undervisar i ett genusperspektiv och på de undermedvetna förväntningar som de kanske omedvetet ger uttryck för.   

Vi behöver göra ett förändringsarbete som på sikt kan leda till att flickor och pojkar som grupper betraktat uppvisar mer likvärdiga resultat. Detta kunde på sikt också leda till att vi över tid skulle utjämna könsskillnader i val av utbildning och yrke.  

Samtidigt skulle vi få förutsättningar för ett mer jämställt samhälle med jämställda löner, eftersom alla, oberoende av kön, i framtiden skulle göra  studie- och yrkesval  utgående från intresse och personliga möjligheter och det skulle bli normen.

/Anita Husell-Karlström

Yoga och 1000 kor

Jag har en fundamental tro på att livet och universum i stort och smått eftersträvar balans. 

Jag funderade under mitt yogapass  över min lust till näringslivet och vad som gick fel med 1000 kor.

Jag tror att det är farligt när man genom politiska illviljor och egensinnigheter låter topprida sin egen agenda. Vem trodde att Åland eller ÅCA behövde 1000 kor? Vilka medel tog man till för att nå sin egen agenda? Man skapade en obalans genom att styra investeringar och andra stödåtgärder för att starkt befrämja mjölkkor för att vissa så starkt trodde på den branschen och en obalans uppstod mellan efterfrågan och utbud. 

Nu vet jag såväl som många andra att Rysslands sanktioner och övriga Europas utbud och efterfrågan på mjölk styr även ÅCA. Men tänk om vi bara skulle producera vad vi förbrukar här, hur skulle det då påverka priset? Och jo jag vet, det främjar inte exporten, det hjälper inte företagen att utvecklas o s v men om man tittar på övriga företag som utvecklas och växer sig större så görs det i företagen egen takt. 

Det blir liksom annars för svårt att springa i för stora skor.

Jag kandiderar till lagtingsval för att eftersträva balans, där hela spektrum ska få finnas. Allt från småskaligt jordbruk till stora exportföretag där viljan kommer från företagarna själva och inte från någon enskild politikergrupp. Det måste finnas en uttalad agenda från företagen vad vill vi och vart ska vi och på vilket sätt. 

Balans är viktigt, att alla ska få plats är viktigt och att hela Åland ska få leva är viktigt.

/Birgitta Eriksson-Paulson

Barnen är vår framtid

 Med barnen och daghemspersonalen i fokus

Barnen är vår framtid. Samhällsklimatet är tufft. De resurser vi idag lägger på våra barn, på barnomsorg, skola, fritidsaktiviteter och föräldrastöd, kommer att ge oss tusenfalt tillbaka.

Trygghet är ett av ledorden inom barnomsorgen. Barn och föräldrar ska känna sig trygga med dagis. Trygg personal skapar en trygg miljö, men idag råder viss otrygghet bland daghemspersonalen. Barngrupperna har förändrats under åren och antalet heltidsbarn blir allt fler. ÅMHM har just delgivit oss resultatet av den tillsyn av barnomsorgen på Åland som gjordes under vintern. Den visar att personalen inte riktigt räcker till och det är det många som känner. Kanske räcker de till för basservicen, för att servera frukost och hjälpa till med stövlarna och gummibanden på overallen, men inte riktigt för det där lilla extra, det som skapar trygghet för barnen. Det förtroliga samtalet, den sköna stunden i famnen med en saga bara för mig, tillfällen för improvisation och roligheter... Det hinns med ibland, men inte så ofta som man skulle önska. Tänk om de vore fler...

Centern vill satsa på Hela Åland. Oavsett var på Åland du bor, så har du rätt till en likvärdig barnomsorg för ditt barn. Detta kräver samordning och uppföljning. Idag finns styrdokument för förundervisningen utgivna av landskapet, men det är upp till de enskilda kommunerna att förverkliga dessa mål och utforma själva innehållet i verksamheten. Tänk om det fanns en pedagogisk samordnare mellan landskapet och kommunerna, till vilken man kunde vända sig med frågor och funderingar och som skulle kunna organisera kursupplägg och möjliggöra utveckling av personalens kompetenser.....

Uppdraget inom barnomsorgen är superviktigt, lönen en besvikelse. Vi behöver tänka Jämställdhet, locka fler män att söka sig till barnträdgårdslärar- och barnskötarutbildningarna och jobba för att höja statusen för dessa viktiga yrken. 

Jag vill att vi skapar trygghet för daghemspersonalen. En trygg personal ger trygga föräldrar och trygga barn, barn som ska ta över efter oss och ta hand om oss när vi blir äldre. Idag råder överskott på barnskötare och brist på barnträdgårdslärare. Tänk om det skulle finnas möjlighet på Åland att som barnskötare kunna vidareutbilda sig, kanske via Högskolan .....

Tänk om...

Maria Stenberg-Haug

Daghemsföreståndare, musik- och Montessorilärare, med över 25 års erfarenhet av arbete med barn.

Var kan jag hitta en skomakare?

Näringslivet på Åland är väldigt speciellt. Sättet på vilket man säljer varor eller tjänster är mycket annorlunda jämfört med andra större samhällen. Det har det tagit mig flera år att vänja mig vid.

Det finns många företag här som aldrig gör någon reklam för sina produkter/tjänster men ändå kan bedriva handel och blomstra. Det är det märkligaste för mig. Små verkstäder utan stora reklamskyltar och som ligger på avskilda gator kan vara de enda som tillverkar eller reparerar vissa produkter på Åland. Det finns också taxi bolag som inte har någon reklam i tidningarna eller radion. En massa små byggfirmor finns inte ens med på de gula sidorna.

Men funkar gör det för alla. Kunder har de hela tiden och har fullt upp med jobb för det mesta. Hur går det ihop? Jo, alla känner alla så man behöver inte visa upp sig för kunderna. De flesta vet att man finns. Känns så konstigt när man behöver få reda på vem som kan fixa ens dator, eller gräsklipparen eller vem som säljer ved eller vem som kan bygga en utedass till stugan åt en och det enda sättet att hitta rätt person för jobbet är att fråga en gubbe från byn som känner alla. 

Kanske är det inget problem för ålänningarna att veta vem som gör vad och vem som säljer vad men hur är det med alla ”nya ålänningar”? För alla inflyttade på Åland är det inte alls lätt att samla på sig kunskaper om vem man vänder sig till om man behöver hjälp med någonting. Och för deras skull hoppas jag att småföretagarna kan börja göra sin verksamhet mer synlig.

Samtidigt verkar det som de flesta enskilda företagarna inte har som mål att utöka sin verksamhet, anställa personal och utveckla sig ytterligare utan de är nöjda med att ha tillräckligt mycket jobb för att klara sig själva. Och det är delvis statens fel. Det har pratats mycket om stöd för småföretagarna utan att någon radikal förändring har skett. Sanningen är att byråkratin och kostnaderna för att ha anställda håller tillbaka många som överväger att utveckla sin verksamhet.

Vi är stolta över näringslivet på Åland och tycker att det är bra att vi har över 2500 företag, de flesta enmansfirmor. Men är det kanske så att man är tvungen att vara ensamföretagare för att man inte har råd att ha anställda?

Jag är själv företagare och kämpar med att behålla mina anställda trots att pensionsavgifterna, försäkringarna och byråkratin gör det riktigt svårt ibland.

Vi skulle kunna ha många arbetsplatser till på Åland om hälften av alla ensamföretagare skulle anställa åtminstone en person var. Med lite politisk vilja kan detta åstadkommas. Och kanske företagarna då har råd med lite reklam också och göra sig mer kända.

Förresten, var kan jag hitta en skomakare?

/Jonas Sommarhed

Satsa på de unga i samhället.

Snart drar skolorna igång igen det betyder att de unga får något att göra igen. Under loven och fritiden så glöms de unga bort. Vilket gör att de blir rastlösa och en del gör skadegörelse. 

Vi borde satsa på vår framtid genom att erbjuda ungdomarna i samhället mera kreativa aktiviteter, sporter att göra samt hålla ungdomsgårdarna öppna varje dag i veckan även på loven och inte bara en dag i veckan. 

Ungdomsgårdarna hjälper ungdomarna med vägledning att komma på rätt väg i livet. När jag jobbade extra som ungdomsledare såg jag vikten att finnas till hands för dem och hjälpa ungdomarna fram i samhället. 

Många unga har, efter de har börjat gymnasiet, berättat för mig om hur viktigt ungdomsgården var för dem när de var rastlösa och vilsna. 

Ungdomarna blir ofta bortglömda och ganska lågt prioriterade vid budgetförhandlingar vi borde ge mera anslag åt denna punkt i budgeten.  

Satsa på ungdomarna och tänk långsiktigt. Det är en stor men ändå rätt så billig satsning på vår framtid. Som vi kommer få tillbaka tiofaldigt en vacker dag. 

/Henrik Thyrén