Vårt utbildningssystem ska vara jämställt – hur lyckas vi med det?

För oss på Åland är det en självklarhet att skolan ska vara trygg, jämställd och hålla en hög kvalitet. Utbildningen ska vara konkurrenskraftig och entreprenörsmässig. De studerande ska, efter gymnasiet och högskolan kunna räkna med ett yrke och arbete efter avslutade studier. 

Åsubs gör rapporter om utbildning siffrorna ger en vägledning i hur situationen ser ut i skolvärlden. Vi kan se av statistiken att flickor och pojkar kanske inte riktigt har samma möjligheter. Om man ser på siffrorna för grundskolans del visar de att flickor läser fler språk än pojkar och har generellt högre betyg. Pojkar har oftare de lägsta vitsorden och får i högre grad än flickor anpassad specialundervisning. 

Flickor och pojkar väljer i oftast yrken efter en viss mall. Det resulterar till exempel i att könsfördelning på Högskolans utbildningsprogram blir ojämn. På vårdprogrammet och företagsekonomiprogrammet är kvinnorna i majoritet och på teknikprogrammen är över 90 % män.

 

Jag undrar vad detta beror på? Det kan säkert bero på flera faktorer, individen naturligtvis, men också hur olika flickor och pojkars attityd till utbildning och yrkesval ser ut, hela vårt samhälles förväntningar på kvinnligt och manligt mm. 

Detta avspeglas sedan i valet av gymnasieutbildning och högskoleutbildning vilket resulterar i att de väljer sådana utbildningsvägar som i dag är typiskt kvinnliga och typiskt manliga.  Vi har bara siffror och inte mycket bakgrundsfakta att basera bilden på, eftersom ingen forskningsbaserad förklaring ännu finns. 

Jag vill att vi på Åland börjar göra något åt de skillnader vi ser mellan flickors och pojkars möjlighet att tillgodogöra sig den undervisning som ges. 

Vad ska vi då göra?  De viktigaste länkarna till lösningen är främst alla våra duktiga lärare men de kan inte hantera frågan ensamma, det är allas vår uppgift att tänka på hur vi omedvetet har olika förväntningar på hur hon, han eller hen ska vara. Viktigt är ändå att lärarna fortbildas, de är en stor bit i detta pussel . 

Jag tror att vi behöver utforma ett systematiskt sätt att fortbilda lärarna i könsmedveten undervisning, att de får en didaktisk medvetenhet även på detta område. Jag vill att lärarna får redskap som ger dem möjlighet att bli uppmärksamma på hur de undervisar i ett genusperspektiv och på de undermedvetna förväntningar som de kanske omedvetet ger uttryck för.   

Vi behöver göra ett förändringsarbete som på sikt kan leda till att flickor och pojkar som grupper betraktat uppvisar mer likvärdiga resultat. Detta kunde på sikt också leda till att vi över tid skulle utjämna könsskillnader i val av utbildning och yrke.  

Samtidigt skulle vi få förutsättningar för ett mer jämställt samhälle med jämställda löner, eftersom alla, oberoende av kön, i framtiden skulle göra  studie- och yrkesval  utgående från intresse och personliga möjligheter och det skulle bli normen.

/Anita Husell-Karlström