Vad vore den ena utan den andra?

Företag behöver en klar entreprenör, någon som brinner för en idé, eller vad man skulle kunna kalla en eldsjäl. Dessa eldsjälar framställs som den gode initiativtagaren. 

Utan eldsjälen slocknar många gånger företaget redan på idéstadium. Idén hinner inte ens ta fart. Men eldsjälen gör sällan slag i saken utan kapital. Kan vara att man har sparkapital, eller att man går till banken och hoppas på ett ja. Andra träsar på utan att ta ut lön under första tiden. Alternativt så tar man in kapital utifrån, från privatpersoner eller företag som är specialiserade på att finansiera och stötta nya företagsidéer. 

Följaktligen har man tagit in riskkapital.

Frågan är vad Åland varit utan detta riskkapital, vilka företag hade inte funnits? Frågan som också borde ställas är; vem är riskkapitalet på Åland? Det kan vara en vanlig Mattsson, en Eriksson, ett försäkringsbolag, din granne eller din kusin. 

Det är med stor glädje som jag ser en investeringsvilja på hemmamarknaden, trots ett ganska svart global ekonomi. Ålänningar reder sig själva och kan i viss mån investera sig ur lågkonjunkturer.

Vi politiker borde skapa förutsättningar för att bygga nya företag, det behöver inte vara i form av pengar, så som investeringsbidrag eller säkerheter, det kan lika gärna handla om snabbare byråkratisk handläggning, infrastruktur, rådgivning eller en budget i balans som signalerar en framtidstro.

De senaste kapitalslukande projektet på Åland som kan nämnas är Fifax med sin landbaserade fiskodling. En enorm byggnad lika stor som två fotbollsplaner tonar nu upp sig i Eckerö. Ett jätteprojekt som krävt många miljoner, varifrån en stor del kommer från oss ålänningar. Denna anläggning kommer också lägga grunden för 20 nya arbetstillfällen och nya skattebetalare och ett säkert inflöde av skatter till Åland. 

Eller varför inte ta ett annat exempel från Eckerö; Smartparken. 

Om ingen vågat eller varit villig att satsa pengar i dessa projekt hade det heller aldrig byggts. Sen spelar det ingen roll om pengarna kommer från Mattsson i Saltvik eller ett bolag med Capital i namnet. 

Ingen av dessa två hade heller varit villiga att erbjuda sina pengar om man inte lovat avkastning på dem. Detta kan man tycka är en självklarhet, men i media kan man ibland tro att dessa riskkapitalister har ett nära samröre med djävulen själv.

Både entreprenören och riskkapitalisten är fattiga utan den andra. Denna symbios talas det sällan om. Hur många bra företagsexempel hade vi haft på Åland om briljanta idéer och projekt aldrig mött riskkapitalisten?

När har någon någonsin skrivit om alla de pengar som rikskapitalister tyvärr aldrig fått den avkastning som utlovats.  Åland behöver både människor med fantastiska idéer och investeringsvilliga människor och företag.

Vad är nästa projekt? 

Jag väntar med spänning.

/Jenny Schuhmeister