En spark i baken!

Så sa min dotter igår – ”Jag skulle vilja att man kunde ge alla som är dumma en spark i baken mamma, så att dom slutar vara dumma!” 

Hennes ord har hängt kvar i mitt minne under natten och morgonen och jag funderar, tänk om vi skulle utdela en motivationsspark i baken så att folk tänker till?

Då kan man ju tänka att vi är många som behöver motivation, för vi har en del att jobba på. Om någon hade sagt till mig när jag var barn att jag inte kunde bada i havet för jag kunde faktiskt dö så hade jag inte trott på det ett dugg – havet är rent och vatten är till för att bada i! Ändå står vi här idag och säger precis just det – låt inte barn eller djur bada eller dricka havsvatten, det är giftigt... 

Det är lite märkligt hur den här normaliseringen av ett tillstånd liksom kryper inpå en, ingen hade kunnat tänka sig för 30 år sedan att man skulle acceptera att havet blir giftigt – men idag är detta normaliserat, havet är periodvis giftigt, och alla inser vi att om 30 år till är havet giftigt. 

Social- och hälsoministerns uttalande ”om en hund till dör så bekostar vi obduktionen” har väckt starka känslor, så också hos mig, det är familjemedlemmar och älskade individer vi talar om. Är detta också ett uttryck för normaliseringen? Vi VET att vattnet är giftigt, alltså tar det längre och längre innan vi reagerar över konsekvenserna att husdjur dör av att bada.

Vad händer när vi börjar hitta döda rävar och mårdhundar i parti och minut i skogen? För de badar väl också? Och vad händer om, gud förbjude, ett barn i ett obevakat ögonblick får en ordentlig kallsup?

Lanskapsregeringen har en hållbarhetspolicy, det är hög tid att inte bara damma av den utan revitalisera den och faktiskt börja använda den – varje dag i varje beslut. En av de viktigaste sakerna vi har är vår omgivning och vår miljö, för utan den har vi inte något annat heller! Det är liksom svårt att räkna pengar om man inte kan andas var det en klok kvinna som sade till mig – vet ni, hon har rätt! 

Jag drömmer om att mina barn och barnbarn kan fortsätta bada i havet, att man ska kunna sitta på bryggan och meta abborrar för att glödsteka dem färska medan man njuter av vår vackra solnedgång i ett blått hav på en grön ö. 

Jag ser mig i spegeln, och mentalt ger jag mig själv en spark i baken, så att jag kan sluta hoppas att Någon Annan ska ta ansvar för vår gemensamma omvärld och istället börja arbeta med det.

Ingen kan göra allting men alla kan göra något – tillsammans kan vi förändra och göra Åland till en ännu bättre plats att leva på!

/Henrietta Hellström