Det här med jämställdhet...

Jag var på en inspirationsdag för ett tag sedan. Vi fick arbeta i par med att diskutera kring olika begrepp, jag och min partner fick bland annat jämställdhet att arbeta med. 

Diskussionen flödade och vårt engagemang i saken var det inget fel på, många intressanta aspekter lyftes och vändes och vreds. Plötsligt slog det mig att det vi diskuterade var könslig jämställdhet – vi hade liksom fastnat i kvinna kontra man...

Om vi ser på oss själva och tar bort alla saker vi är eller tycker så är vi alla i sista änden individer – människor. Vi är många olika sorters människor, men ändå allihop människor. I min värld innebär detta att begreppet jämställdhet innefattar att alla människor är jämställda, alltså lika mycket värda – oavsett kön, oavsett ålder, oavsett fysiska eller psykiska attribut eller nedsättningar, punkt. 

Om vi tittar omkring oss och lyssnar på diskussionen som förs, jämställdhet är ett aktuellt ämne av många anledningar och det är en väldigt viktig diskussion, MEN jag skulle vilja lyfta fokus till att inte bara handla om den könsliga jämställdheten utan att handla om jämställdhet som sådan.

Allas lika värde och rätt till delaktighet och lika behandling. Att begränsa sig till att enbart diskutera kvinnlig och manlig jämställdhet beskär diskussionen, ungefär som om vi skulle diskutera jordbruk – men bara spannmålsodlig... typ.

Att vidga sin vy och se ett bredare perspektiv är både bra och nyttigt och kan ofta leda till att man ser nya aspekter av saker.

Ofta leder också en sån total polarisering mellan ytterligheter, som kvinnligt-manligt ofta blir i diskussioner om jämställdhet, till att man lägger ytterst stora värderingar i saken. Då hamnar man i fällan ”Ni har det bättre än vi” och detta leder i sin tur till ”Eftersom det är du som har det bäst så är det du som ska göra något åt det” eller ”Det är ditt fel”, då har diskussionen redan sedan länge spårat ur. 

Ojämställdhet är ingens och allas fel, det är normaliserat och svårt att komma åt, det förs vidare av gammal vana. Inget är så svårt att stävja som vanans makt, och att vända båten tar tid. Men man vänder fler båtar om man drar åt samma håll.

Vi är alla minoriteter i något sammanhang, ibland som hon, han eller hen, ibland som ålänning, ibland på grund av religion, åsikter eller förmåga, ibland på grund av yrke eller hobby. Om vi lägger värderingar i alla diskussioner på det sätt som debatten kring könen ofta gör blir det svårt att diskutera konstruktivt, det är väldigt mycket lättare att skapa en bra dialog om man kan framföra saker på ett objektivt sätt utan att skuldbelägga den andra parten i diskussionen, alla blir mycket mer benägna att samarbeta om man ber om hjälp att lösa VÅRT problem istället för att säga ”lös DITT problem”.

Så, lyft blicken, se lite över trätopparna och se att vi är egentligen alla en del av sammanhanget och att jämställdhet behövs så otroligt mycket – på alla plan, och att jämställdhet är så mycket mer än bara kön.

/Henrietta Hellström